|
Symphony Of Sorrow
They never thought it would happen! Saga was in such demand following Symphony Of Sorrow's stunning debut that it looked unlikely that both she and Triskelon would never find time to record a follow-up album... but here it is! Equalling Paradise Lost was always going to be a challenge. Symphony Of Sorrow didn't merely match Paradise Lost in musical achievement and lyrical mastery but in many ways surpassed it! Not only are the lyrics even tighter, the social commentry even more stirring and provocative but the notion of taking the listener through an entire experience has not only been extended to the sequal but improved on. Symphony Of Hatred is not an collection of great tracks but a complete experience. Darker, heavier, more technical and even more creative than before.
Listen out for the high-octane, grinding guitars of the title track featuring Mojje's formidable vocals, the mystical inspiration of Runes and a personal favourite of Saga, Racial Opus.
Symphony Of Sorrow
Uppföljaren ingen trodde skulle komma! Efter första skivan kan man ju lugnt säga att Sagas egen karriär tog fart och inspelningar, resor, gig etc tog all hennes lediga tid så att hon och Triskelon skulle ha tid och ork att göra en uppföljare var egentligen aldrig planerat...men här är den alltså!
Bara att komma upp i klass med debuten Paradise Lost skulle ju bli en utmaning som hette duga. När väl skivan började knåpas ihop insåg man att det inte skulle låta likadant men kanske än bättre?! Texterna blev mer till mannen på gatan och kanske lite mer provokativa än på första skivan, musiken än mer teknisk, aggressiv och tung. Symphony of Sorrow hade utvecklats utan att tappa sina rötter som de höll fast vid. Kreativt är en underdrift som heter duga...
Lyssna på dess högoktaniga och tuggande gitarrer som matchas av både Sagas väna stämma och Mojjes mer aggressiva kontrast röst som tillsammans bildar ett perfekt samspel. Med på plattan är också Sagas personliga favorit; Racial Opus... |
 |
   |